Vi är fantastiska

Kom in på en sida på nätet som handlar om människans hjärna, hur den är uppbygd och hur otrolig den är. Det var verkligen så intressant, och bland annat ett stycke var riktigt intressant..!! Så jag vill dela med mig av det här:

VÄNNERNAS LÄKANDE KRAFT
När man är sjuk och vill bli frisk räcker inte läkarens alla insatser och alla mediciner man får, vi människor klarar oss inte utan ett fast socialt nätverk, någon som bokstavligt eller bildligt sitter vid sängkanten. Många högtstående djurarter har inte detta starka beroende av de anhöriga, de närmaste. Hos oss hänger det samman med årmiljonernas utvecklingshistoria.
När vi gick upp på land vande vi oss vid att gå på bakbenen, att bli tvåbenta. Egentligen är vi inte byggda för det, många människor har konstanta ryggbesvär på grund av belastningen, åderbråck är vanliga, eftersom ådrorna från början inte var avpassade för upprättgående.
Tydligast märks emellertid vår felkonstruktion, när vi ser på hur barnafödandet påverkades. Bäckenet blev kraftigare för att klara den ökade belastningen, men som följd av det blev födelsekanalen som barnet kommer ut genom mycket mindre, och det samtidigt som hjärnan och huvudet blev större. Utvecklingen ledde till att människan föder sina barn medan de ännu inte är fullt utvecklade. Barnen blir därför helt hjälplösa och fullständigt beroende av sina föräldrar för att kunna överleva. I motsats till hur det är hos djuren utvecklas människans hjärna med alla sina nervförbindelser framför allt efter födelsen, och då spelar omgivningens inflytande och påverkan stor roll. Vi har därför hela livet ett starkt behov av kontakter med andra, utan sådant socialt stöd sviktar livskraften.

Just det där med ryggbesvären och att föda barn,, fan jag har vetat det hela tiden! Vi är helt klart felkonstruerade, det kan bara inte vara meningen att det ska göra så ont och vara så krångligt att föda barn. Jag tror stenhårt på det som står här ovanför! Men men, vad ska man göra,, se till så att alla börjar gå omkring på alla 4 igen...? Hmm, man kanske ska ge sig på ett försök..
;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0