Pistagenötter & David Urwitz
Jag tror det började som en längtan, ja det var något i mitt bröst,
som om det skulle brista, som jag inte fick nån luft, när du kom in, och du vände dig om
vet att du sa,,
att jag liknade nån.
Och du var min första kärlek, och jag vet att jag var din
och jag såg det som nåt självklart, att det skulle vara vi, världen var vår, och livet var nu
vet att jag grät,,
utan ett ljud.
Och jag sa hejdå, hejdå jag sa hejdå, till dig.

Gillar ni Lars Winnerbäck, fast kanske snäppet lugnare och på ett sätt djupare, så gillar ni nog David Urwitz. Gillar ni också pistagenötter borde ni sitta brevid mig här i soffan och vara med på min mys-stund.
//Jessica
Kommentarer
Trackback